2020-06-16 (tisdag)

Timmen är sen och nu har jag bestämt mig för, hur jag ska få till min nya blogg. Det här hemsideprogrammet (Simple site) skiljer sig en hel del från det jag använt tidigare (.nu). Utifrån det lilla jag hunnit ta reda på om Simple site, tycker jag att det verkar finnas  många fördelar med det här.
Naturligtvis ska jag börja skriva om det som sker i och med cancerdiagnosen - både innan, under och efter behandlingen - med start imorgon men lite "kattprat" blir det också.

2020-06-18 (torsdag)

En dag närmare strålbehandlingen; den första dagen på mer än en vecka, som inte handlat om min behandling på det ena eller andra viset. Istället har jag ägnat dagen åt att laga mat och baka kanelbullar. Nu - det är mer än sju timmar sedan jag tog den sista plåten ur ugnen - luktar det fortfarande gott av kanel i hela bostaden. Det är roligt att baka och jag har i stort sett inte ägnat en enda tanke åt det som komma skall. Det har varit jätteskönt. Igår hade jag besök från ASIH (avancerad sjukvår i hemmet). Klockan 10:30 steg då Axel, sjuksköterska, och Olivia, läkare, in genom dörren. De föredrog att "sprita" händerna framför att tvätta dem med tvål och vatten. Därefter satte de på sig plastförkläde, munskydd och visir. Olivia stod ut med visiret i ungefär 2 minuter - sedan tog hon av det och satte istället på sig sina egna glasögon. Efter det gick vi in och satte oss i vardagsrummet. Olivia och Axel turades om att att informera om vad de planerat för mig och vad de mer kunde erbjuda. Givetvis hade de innan besöket fått en remiss från Louise, min onkolog, så de var väl insatta i vad jag ska gå igenom. Vi har en fantastisk sjukvård i Sverige (tack och lov att jag inte bor i USA)!!! Olivia gick igenom min medicinlista. Där finns bara "vid behovsmediciner"; värktabletter någon gång ibland och en insomningstablett då och då. Jag trodde inte mina öron, när Axel berättade att min medicin är gratis så länge jag är inskriven hos ASIH - dessutom är det bara att "beställa", så levererar personalen tabletterna. "Cor: regelbunden rytm. Pulm: vesikulära andningsljud bilateralt, skrev Olivia. Det betyder att hjärtat slår som det ska och att allt låter normalt på lungorna. Hon ställde också "covidfrågor". Eftersom jag inte kan minnas, när jag senast var sjuk, jättelänge sedan i alla fall, så berättade jag att jag tänkte avbeställa den tid man reserverat för mig för coronatest. Genast erbjöd sig Axel att komma och testa mig här hemma. Fantastiskt! Jag kommer att få besök från ASIH varje fredag, så länge strålningen pågår och c:a två månader efter avslutad terapi. Det är rutin, för att kolla mitt allmäntillstånd och finna ut, om jag behöver hjälp på något sätt. Om jag, av någon anledning skulle behöva komma i kontakt med ASIH, kan jag nå tjänstgörande sjuksköterska, dag som natt. Jag har fått två telefonnummer och det känns tryggt.

20-06-19 (midsommarafton)

Jag har inte heller idag tänkt särskilt mycket på på min diagnos. Inte heller har jag oroat mig nämnvärt för den tuffa behandlingen, som jag snart ska genomgå, utan jag har faktiskt kunnat leva mitt liv precis som vanligt.

Midsommaraftonen brukar vara en speciell dag varje år, så även i år. På samma sätt som när det är julafton, brukar jag tänka på tidigare år och hur jag firat dessa aftnar då.
De senaste 20 åren är förknippade med båtfärder, ofta till Lökholmen, KSSS:s klubbholme nära Sandhamn.
Årets midsommarafton är fjärran från det. För mig känns det som om sommaren är över om två dagar och det var när jag tänkte så, som jag kände mig lite sänkt för en kort stund..Jag älskar ju somrarna men denna hoppas jag redan nu snabbt ska vara över. Den information jag fått om behandlingen är entydig från många håll; jag kommer att ha jätteont, varken känna lukt eller smak, minska i vikt och bli extremt trött - inte direkt trevligt att tänka på men....

Den 31 juli är strålningen över = delmål 1. Förvisso kommer biverkningarna att kvarstå med oförminskad styrka i c:a två månader men sedan ska det börja vända = delmål 2. Jag mår bättre och bättre, lukt- och smaksinnet återvänder och förmodligen kommer det en tid med kaloririk föda och Guldnougat, för strålningen gör att de flesta oönskat minskar i vikt. Jag trodde nog aldrig att någon doktor någonsin skulle råda mig att gå upp några kilo men den ordinationen fick jag inför strålstarten. Delmål 3 är att bli friskförklarad. Till  jul hoppas jag att julmaten smakar lika gott som alla år hittills.

I år hoppar jag över årets båtvakt. Den midsommartraditionen saknar jag inte :-).

2020-06-20 (midsommardagen) 

Dagen har varit bra men startade sent. Jag kan inte minnas att jag någon gång, sedan jag flyttade till Sundbyberg, har sovit längre än till klockan 9. Vanligtvis stiger jag upp innan 08:30. Igår sov jag till klockan 10:30. Förklaringen är att jag somnade strax innan 04:30. Efter mina 15 år som nattarbetande barnmorska älskar jag att vara uppe på natten. Om jag inte kommer i säng före klockan 01, "lägger kroppen in en ny växel" och jag blir jättepigg. Det var det som hände natten till igår.

2020-06-21Imorgon vid den här tiden inleds strålningen.

2020-06-22 Jag vill bli frisk och då är det bara att gilla läget. Innan jag skulle spännas fast inför strålningen, passade jag på att lägga masken på britsen och fotografera den. Sedan var det bara att snällt kliva upp på britsen och låta strålterapeuterna (om de nu kallas så) de förtjusande kvinnorna, som skötte strålkanonen, sätta på mig masken och med stora "knäppklämmor" fixera mig på britsen.Om det gick bra? Nja - men det gick i alla fallImorse var det 36 gånger jag skulle spännas fast så här, nu återstår 35!!! Jag fick också tid för att testas för corona - helt onödigt då jag lydigt avstått från att umgås med människor och inte varit infekterad så långt tillbaka jag kan minnas. Ringde ASIH och bad någon därifrån utföra testet här hemma; två flugor i en smäll för då behöver de inte heller komma nå det hembesök de planerat göra på måndag. En gång varje vecka ska de komma på en "hur-har-du-det-besök", då de kan hjälpa till om biverkningarna blir alltför jobbiga. Hoppas klara mig själv men skönt att de finns om.... det är en fantastisk, genomtänkt vård jag får..

20-06-24

Igår blev det ingert skrivit här, för när jag äntligen var klar med mitt dokument till SeniorNets Handledarutbildning, kände jag för att bara slappa framför TV:n - detta efter en i övrigt mycket händelserik dag.

Enligt appen "Alltid öppet" och även enligt en skriftlig kallelse i pappersform skulle jag fastande infinna mig på den Endoskpiska mottagningen på Eugeniavägen 11 klockan 10. Jag anlände 12 minuter före utsatt tid.

Två personer slussade in oss patienter. Efter att jag visat legitimation, började den ena kvinnan att febrilt söka efter mitt namn i en massa olika papperslistor!!! "Varför inte på en skärm"? Jag fick förklarat för mig att de lösa papperna underlättar arbetet (vilket jag har svårt att förstå). Efter mycket letande utan framgång informerades jag om att något blivit fel!!! Förklaringen visade sig sedan vara att två olika vårdgivare hade bokat in mig här; den ena till den 30 juni, den andra felaktigt den 23:e. Den bokning som var fel hade tagits bort men bara från den dator den bokats i. Tyvärr hade ingen tänkt på att informera mig och inte heller tagit bort bokningen från appen "Alltid öppet". Inget mottagningsbesök igår  alltså, utan det ska ske om exakt en vecka!!!
Hem igen och en snabb försenad frukost klockan 12 för att därefter, en timme senare, återvända till Bunker 8, rummet heter faktiskt så där jag skulle strålbehandlas.

Att ligga fastspänd - från överarmarna, över axlarna och runt huvudet  och vara helt utan möjlighet att röra sig - kräver en enorm självkontroll. Jag hade tagit 7,5 mg Oxascand (lugnande medicin) som profylax. Tabletterna tar bort den yttersta udden av obehaget men mycket kvarstår och inget kan få mig att tycka annat än att strålningen är vidrig. Som väl är tar proceduren inte mer än c:a 10 minuter. 

Ännu har jag inte kännt mig nedstämd eller orolig men vet att jag ska vara beredd på att det kan komma men varför fundera över det nu, när jag mår bra. Prognosen är ju god och mellansträckan fram till frisk är trots allt, i dagar mätt , förhållandevis kort men......om man "mår pest" är varje timme lång förstås. Jag är glad för varje dag som är som denna.

Just utkommen från ett annat strålbehandlingsrum sitter jag nu och väntar på en taxi för att åka hem. Om dagens behandling, resten av dagen och morgondagens planer berättar jag ikväll.

2020-06-25

Det blev inget mer skrivet igår, för jag håller på och "knyter ihop säcken" som det brukar heta. Jag vill så gärna att det första textsjoket till Ragdollklubbens nya hemsida ska bli klart innan sommaruppehållet och när jag hade jobbat klart med det igår gick jag och lade mig, långt tidigare än jag brukar. Jag släcke lampan redan vid 23-snåret. Först då kom jag ihåg att jag glömt rapportera hur dagen varit på Radiumhemmet men orkade inte stiga upp igen. 

Strålningsproceduren är densamma varje gång. En sköterska hämtar mig från väntrummet och vi går tillsammans in i bunkern, ett stort rum med strålkanonen i centrum. Det är svalt, nästan kallt, därinne. Britsen är smal och väl på den gäller det att bita ihop för nu ska masken på. Det är av yttersta vikt att strålarna kommer exakt rätt på tumörerna och därför fixeras jag på britsen utan möjlighet att röra huvud, hals och axlar (som jag även skrivit tidigare). Britsen höjs sedan och en ljusstråle markerar att jag ligger rätt när den hamnar på en liten, knappt synlig prick, som man tatuerat mellan mina bröst. 
Både igår och idag, när man fixerat mig, har masken suttit någon mm fel, för jag har inte ens kunnat svälja. Så tight har den suttit. Hela proceduren har fått tas om. Inte roligt men nödvändigt!

Varje torsdag ska jag ha två behandlingar; dels klockan 07:30 och dels en gång på eftermiddagen; idag klockan 14:45. När jag lämnade Radiumhemmet på eftermiddagen  kände jag mig riktigt glad - en strålning till och jag har avverkat 1/6 av behandlingen.

Kanske har jag så smått börjat märka av vad som komma skall. Både inatt och natten till igår har jag vaknat flera gånger och varit kruttorr i munnen, något som aldrig tidigare hänt men de första två veckorna sak biverkningarna vara beskedliga, har jag fått berättat. Jag tröstar mig med att hur det än blir, kommer det att vara övergående. 
Idag har Alexander varit här och tagit ett Covidprov enligt ordination från sjukhuset. Förkyld har jag inte varit. 

Kan jag någonsin vänja mig vid att spännas fast på denna brits? Tror inte det. Masken sitter jättetight runt ansiktet och de stora ”knäppklämmorna” runt huvudet och axlarna håller mig fixerad; detta för att strålarna endast ska döda cancercellerna och inte omkringliggande friska vävnader. Nu finns det inga andra alternativ än att ligga stilla för att bli frisk och då är det bara att göra det. Jag kände mig faktiskt tacksam när jag upptäckte att jag i alla fall kan svälja med masken på.