Föga förvånande

2020-08-24

Jag måste erkänna jag vissa stunder är jag rysligt trött på att inte vara "mitt vanliga, glada jag". Jag vill inte ha mer ont nu; i munnen, av PEGGEN och även i nacken. Det sista är självförvållat. Jag gillar ju att både läsa och skriva och det blir mycket stillasittande i soffan med huvudet hängande över paddan. Som väl är, ägnar jag bara korta stunder åt självömkan, för det skulle bli deprimerande i längden. Hela helgen har jag sett fram emot det planerade läkarbesöket från ASIH. Idag skulle det i alla fall bli en dramatisk förändring till det bättre - jag skulle få mitt vänstra öra spolat.

Jag har alltid älskat vatten, vilket med 1-2 års mellanrum lett till vaxproppar. Den här gången startade problemen redan i början av april; lock i vänster öra och en hörselnedsättning som kom och gick. Under strålbehandlingen lyckades jag hålla vaxproppen något så när i schack men förra helgen gick det inte längre. Jag ringde till ASIH och idag skulle örat spolas. Jag har förberett öronspolningen med Revaxördroppar, 15 droppar varje kväll i tre dagar.

Klockan 14:20 plingade det på dörren. Där stod en sjuksköterska och en läkare. Den senare såg ut som om han nyss tagit studenten. Nåja, förhoppningsvis kan han sin sak, tänkte jag. När jag arbetade (parallellt med barnmorskejobbet) på en husläkarmottagning på Östermalm, spolade jag många öron. Jag märkte direkt att detta var inget den här doktorn var van vid sedan tidigare - det kan ha varit första gången till och med. Efter 40 minuter utan positivt resultat föreslog jag att han skulle avbryta försöken, att jag skulle droppa Revaxör i örat ytterligare två dagar och att ett nytt försök ska göras på torsdag - allt i en förhoppning att någon med erfarenhet skulle överta uppgiften då.

Erfarenhet får man genom träning men noviser bör arbeta under handledning av någon som kan ta vid vid behov.. Mer än en timme åtgick idag - dyrbar tid - inget är löst och allt måste tas om igen.på torsdag. Det är föga förvånande att doktorn var stressad - han borde helt enkelt ha sagt nej till uppdraget. Förutom det är det inte heller jätteroligt att vara försökskanin men det har jag inget emot om någon rutinerad kan ta över vid behov. Jag hade helt andra förväntningar på ASIH, som jag hört så mycket gott om. Förvisso gällde det ASIH söder om stan men jag trodde att det var så rent generellt. Som väl är klarar jag det mesta själv.

 

 

Vi får se - tveksam

2020-08-27


Dagen efter den misslyckade öronspolningen ringde jag till ASIH för att meddela att jag vill att någon med erfarenhet skulle spola mitt öra idag. Emil hade själv insett att uppgiften var honom överviktig och hade lagt över uppgiften på en kvinnlig kollega. Hon ringde mig på förmiddagen idag och berättade att hon var dubbelbokad idag men att hon kan komma imorgon istället. Hon fortsatte samtalet med att berätta, vad som skulle hända om även hon skulle misslyckas. Lite märkligt att börja prata om ett misslyckande, tänker jag. Det fick mig att känna mig tveksam till att morgondagens öronspolning kommer att.lyckas Gissar att det hela slutar med en remiss till en öron-näsa-halsspecialist i Solna, vilket skulle bli följden om det inte "går vägen" imorgon. Jag hoppas att jag har fel!!!
Jag har själv spolat många öron och vet att det tar tid innan man behärskar tekniken. Det är precis vad det handlar om. När jag väl lärt mig den, har jag inte haft några problem. 

Förvisso känner jag att jag ännu inte är i form för att hålla kurser men jag längtar efter att kunna undervisa igen. Det tar massor av tid att förbereda genomtänkta, intressanta och stimulerande lektioner och uppgifter men det är värt varenda minut, när jag ser glädjen i kursdeltagarnas ögon, när de inser att de har praktisk nytta av det de lärt sig. Den senaste veckan har två av dem skrivit till mig och berättat att de längtar tills vi kan återuppta lektionerna. Förhoppningsvis sammanfaller det med att jag känner mig fullt återställd.

Hurra, jag hade fel!

2020-08-28

Exakt klockan 10 plingade det på dörren och där stod dr Olivia. Jag gillar henne. Hon är min ansvariga läkare och var en av dem, som var med på inskrivningssamtalet hos ASIH, den andre var Axel, som jag endast pratat med några gånger per telefon. Olivia är en extrovert och kul person, tycker jag. 

Jag satte mig tillrätta på en stol i köket och Olivia skred genast till verket. Jag kände direkt att detta var något hon gjort förr även om det numera inte är så vanligt förekommande. Redan vid den första spolningen var utbytet gott och jag kunde se små bitar gammalt vax simma runt i rondskålen, som Olivia tömde. Snabbt fyllde hon sprutan igen för att fortsätta spolningen. Efter ytterligare två spolningar och med otoskopets (instrumentet hon använde för att titta i örat) hjälp, konstaterade hon att proppen var avlägsnad och att trumhinnan såg fin ut. 

Både jag och Olivia var glada. Olivia var även riktigt stolt. "Nu kan jag komma tillbaka till jobbet och säga att jag fixade det". Det förefaller ha varit en del diskussioner om mitt öra, innan hon åkte. Olivia hade också med sig mina mediciner - nästan alla som stod på listan :-). Det som inte heller inte kommit med var kompresser och förband, som också blivit bortglömda. 

Olivia berättade att ASIH f.n har väldigt mycket att göra. Med enkla medel skulle de kunna effektivisera arbetet, menar jag. Dagtid finns en koordinator i tjänst vid telefonen. All annan tid, kvällar nätter, helger och "röda dagar" ska alla telefonsamtal besvaras av den sjuksköterska som är i tjänst. Sitter hon i bilen, måste hon köra åt sidan och svara, är hon på hembesök hos en patient måste hon avbryta det hon håller på med för att ta samtalet. I de flesta fall räcker det säkerligen om hon/han hör av sig Inom en timme. Om möjligheten att tala in ett meddelande skulle finnas skulle en hel del tid kunna sparas - inga onödiga stopp med bilen och bättre möjlighet att ge uppmärksamhet åt patienten. Likaså skulle en möjlighet finnas att skicka mail, liknande den som finns i appen 1177. Att en tjänstgörande sjuksköterska ska behöva bryta det hon håller på med för att anteckna namn, adress och vad patienten saknar och behöver få hem vid kontaktbesöket ska inte få ta onödig arbetstid. Patienten lämnar istället själv sina uppgifter. 

Vid besöket idag ringde telefonen och Olivia var tvungen att svara. Jag tog tillfället i akt och presenterade mina idéer för henne, varpå hon replikerade: "ja men då måste ju någon lyssna av telefonen och kolla mailen". Alldeles riktigt!!! Mitt enda svar blev: "det är en organisatorisk fråga. Hur svårt kan det vara?

En glad överraskning

2020-08-31

Som jag även tidigare berättat, fick jag höra från alla vårdgivare jag träffade, hur tuff behandlingen är, som jag skulle genomgå. Vad jag inte riktigt fick klart för mig är att rehabiliteringen är så lång och sååå jobbig. Jag fick uppfattningen av att jag skulle vara så gott som återställd framåt höstkanten. Sorgligt nog var det ett missförstånd.
Det har snart gått fem veckor sedan den sista strålningen men jag mår långt ifrån bra. Som läget är nu räcker mina krafter knappt till det jag måste; läkarbesök, provtagningar och andra kontroller. Tyvärr kan ingen påskynda tillfrisknandet. Förhoppningsvis mår jag bra igen till våren.

Som väl är har jag inga problem med att sysselsätta mig. De stunder jag har ork nog, skriver jag. Jag är redaktör för tidningen Trasdockan, Ragdollklubbens medlemstidning. Idag har Carina, som jag jobbar tillsammans med, och jag påbörjat arbetet med höstens tidningar. Jag är också aktiv i olika diskussionsgrupper - dock är facebook inte ett forum för mig. Jag håller kontakt med mina fina vänner på annat sätt.

Annica är en barnmorska som jag lärde känna när jag lämnat Nacka sjukhus för att börja arbeta på förlossningen på Södersjukhuset. Året var 1987. Annica och jag gillade varandra redan från början men vi började umgås först flera år senare. Alltsedan dess har vi träffats regelbundet, senast i februari, då vi var på Oscarsteatern tillsammans. Idag ringde hon. Lite förvånad blev jag, eftersom vi talats vid för bara någon vecka sedan. Anledningen var att hon ville höra om jag skulle vara hemma idag. Hon hade tänkt pigga upp mig genom att komma med blommor till mig. Vilken fantastisk vän!!! Jag kan inte nog uttrycka hur glad jag blev.
Ett par timmar senare ringde Annica på dörren. Med sig hade hon en fantastiskt vacker bukett men ärligt talat - jag hade blivit lika glad, även om hon kommit med en blomma hon just hittat vid vägkanten. Det är omtanken som gjorde mig så varm inombords. Tack Annica!