Dagarna blir längre och längre eller?

2021-02-17 klockan 01:06

Dagarna blir inte alls längre! Det är ljuset som återvänder men jag måste ändå ta nätterna till hjälp för att hinna med. Att jag har mycket att göra märks inte minst på mitt skrivande här på bloggen men......varför hinner jag aldrig ikapp? Jag har svaret men ändå blir det så här. Det ska jag återkomma till en annan gång. 

Det finns saker i livet jag aldrig glömmer men trots ett i övrigt gott sifferminne, har jag tidigare sällan lagt datum och årtal på minnet. Detta gäller dock inte det senaste året, och då menar jag de senaste 12 månaderna, för under den tiden kan jag exakt redogöra för de datum som betytt mycket för mig. Detta beror givetvis på den cancerdiagnos jag fick men till stora delar också på pandemin. Jag har tvingats pausa mina kurser och, oavsett om jag velat det eller inte, har jag för första gången någonsin haft tid att reflektera över vad som hänt, istället för att som tidigare bara rusa vidare mot nya mål.

Det har varit mycket jag behövt bearbeta och att jag mår så bra idag beror nog på att jag stannade upp och tänkte över vad som verkligen betyder något för mig. Jag har insett att trots att jag inte kan påverka själva cancerdiagnosen, beror mycket på mig själv hur mitt fortsatta liv kommer att gestalta sig. Min grundsyn, att blicka framåt och se möjligheter, gör det förvisso lättare för mig än för många andra, men jag tror att många av mina jämnåriga skulle kunna må bättre. Istället för att ständigt gnälla om hur hemskt allt blivit; ”att man inte längre kan betala med vanliga pengar eller köpa en riktig tidning utan att bli ruinerad”, skulle de kunna lägga sin energi på annat än att bara klaga. Om de istället skulle börja sätta sig in i vad de går miste om genom att frivilligt ställa sig utanför Sverige av idag, skulle de må ack så mycket bättre! Utvecklingen kommer alltid att fortsätta och det tycker jag att vi 30-, 40- och 50-talister måste inse.

Visst har jag också tänkt bakåt och visst har jag gjort mina misstag men det kan jag inte göra så mycket åt idag. Det enda jag kan göra är att ta lärdom, se framåt och då inte göra om mina misstag. Jag vill påstå att jag tar bättre vara på livet numera, känner mig lugn och trygg och ser ljust på framtiden.

Det digitala samhället

21-02-25

I tisdags var jag på återbesök hos Mathias, min öron-näsa-halsläkare, som valt att de senaste åren arbeta enbart med cancerpatienter inom den egna specialiteten. Visst förstår jag att Mathias och min onkolog, Helena, bevakar olika saker hos sina patienter men först nu har jag börjat fundera över på vilket sätt? Det ska jag absolut ta reda på nästa gång jag besöker någon av dem.

Det klagas ofta på svensk sjukvård men jag tycker att jag behandlats på ett utomordentligt bra sätt. Efter att jag fått min diagnos började omedelbart planeringen av min resa mot målet - ATT JAG SKA BLI FRISK. Det var många undersökningar jag skulle genomgå innan man kunde bestämma, vilken sorts behandling som var den rätta för mig. Efter den första undersökningen på Karolinska sjukhuset, punktionen av tumören, upprättades en vårdplan för mig. Det innebar att all provtagning, datortomografi- (skiktröntgen) och magnetröntgenundersökningar planerades och koordinerades. Genom detta slapp jag långa väntetider och onödigt många nya ansikten i personalstyrkan. Man tog även hänsyn till mina egna önskemål, vilket var väldigt värdefullt för mig. Jag avskyr nämligen att behöva äta frukost direkt när jag vaknat men jag tycker inte om att ligga kvar i sängen utan vill i lugn och ro kunna ta del av de senaste nyheterna i TV 4 och äta frukost först när jag varit uppe runt en halvtimme. Mitt önskemål om att slippa morgontider tillgodosågs, vilket jag uppskattade.

Den personal som har det medicinska ansvaret för mig gör långt mer än det medicinska ansvaret sträcker sig. De är genuint intresserade av att det ska gå bra för mig och de gånger jag ringt för att få svar på en fråga, har någon kontaktat mig samma dag som jag hört av mig. Att ha en egen behandlande läkare och kontaktsköterska är optimalt! Dock förutsätter det att patienten och den ansvariga personalen ”är på samma linje” men jag tror att det är oerhört sällsynt att de inte trivs med varandra.

Jag anser att det, på samma sätt som det är allmän skolplikt i Sverige, också ska finnas allmän ”internetplikt” i landet. Internetplikten ska träda i kraft när en person fyller 65 år. Senioren ska då kallas, vår och höst, till en lokal i närheten av den egna bostaden och där genomgå ett test. Lärare ska sedan avgöra om senioren klarar sig i det digitala samhället med de kunskaper hen besitter. Om inte reserveras plats för senioren i en kurs som startar någon vecka senare. Många 30-, 40-, 50- och t.om. 60-talister har idag bristfälliga datakunskaper, vissa kan ingenting alls. Alla måste kunna vara delaktiga i det samhälle de lever i. Givetvis finns det äldre som av olika anledningar inte klarar av ”internetskolan” men alla barn klarar inte heller skolan men rent generellt bör alla som omfattas av skol- eller ”internetplikt ska kallas till skolan, när det är dags.

Fler och fler möjligheter till telefonsupport försvinner och i många butiker kan man inte handla annat än kontantfritt. Alla måste alltså inse inse att det är nödvändigt att hänga med i utvecklingen. Ju äldre man blir och fysiken börjar svikta, desto viktigare är det att kunna ta hjälp av sin dator, platta eller telefon. Där finns svar på det mesta. Förvisso behövs personlig kontakt också men med Skype och Facetime kommer man en bra bit på vägen mot att slippa den ofrivilliga ensamhet, som många plågas av.

Så snart pandemin är över ska jag med hjälp av lokaltidningen, Mitt i Sundbyberg, bjuda in stadens pensionärer till ett möte, där jag visar hur hemsidan 1177 är uppbyggd och demonstrerar hur och vilken information man kan finna där. Det finns också pengar på SeniorNets konto, så om inte ruinerande många anmäler sig, kan klubben även bjuda på kaffe och kaka.

Till sist vill jag berätta att jag blev oerhört glad när Mathias, efter att ännu en gång tittat på min tunga, sade: "allt ser bra ut och vi behöver inte träffas mer beträffande tungan utan nu återgår nu till att följa den tidigare planen. Nästa vi ses blir om ett halvår"!